Alla vill vi vara fria. Fria att rösta på vilket parti vi vill (dvs sossarna med stödpartier eller moderaterna med stödpartier), fria att uttrycka vår åsikt, fria att deklarera elektroniskt eller med papper, fria att välja mellan ett liv som vikariehjon på något bemanningsföretag eller som reklamare med uppgift att kränga cigaretter till ensamstående mödrar i tredje världen, fria att välja mellan stekt eller grillad snabbmat … En del av våra friheter kan tyckas en aning kringskurna eller otillfredsställande. Vanligtvis skylls detta på antingen Staten eller Kapitalet, men vissa väljer att lägga skulden på båda två.
Dessa anarkister brukar luta åt det ena eller andra hållet: Högeranarkister menar ofta att det bara är de riktigt stora företagen som sabbar Marknaden, vilken ses som det ultimata uttrycket för människans frihet, och därför behöver skakas om av djärva entrepenörer i mindre företag. Den kollektivistiska staten, däremot, är i grunden ond och bör minimeras så mycket som möjligt. Vänsteranarkister brukar å andra sidan tycka att kollektiv kan vara bra, åtminstone om de grundar sig på frivillighet och har som syfte att säkra arbetarnas kontroll över sitt arbete. Profithungriga företag, däremot, hör hemma på historiens sophög.
Här är det dags att komma till saken: The Dispossessed (på svenska som Shevek) utspelar sig nämligen i ett vänsteranarkistiskt samhälle, ett samhälle utan stat, utan lagar, utan polis och kanske framför allt utan egendom, vilket förklarar originaltiteln. Den svenska titelns Shevek är huvudpersonen, en briljant fysiker som växer upp på planeten Anarres och genom vars levnadsöde vi får se hur anarkisterna arbetar, utbildar sig, förälskar sig och så vidare. Situationen kompliceras av att Anarres har en tvillingplanet, Urras, som är mer av ett standardkapitalistiskt samhälle. Hit kommer Shevek på besök och vi får ta del av hans bestörtning inför sådant som skolbetyg, domstolsförhandlingar och ofrivillig arbetslöshet.
Nu skulle jag kunna börja räkna upp alla anledningar att läsa boken – strukturen, hur kapitlen kommenterar varandra, att huvudpersonen skildras både som en halsstarrig individ och en i det omgivande samhället djupt inbäddad varelse, Le Guins ständiga vägran att ge alltför slutgiltiga svar, osv, med ständigt mer vidgade ögon, tills jag viftar med armarna, fradgar i mungiporna och hoppar ivrigt upp och ned. Tyvärr skulle det dels rasera den respekt och det anseende jag byggt upp[1] under de senaste åren, dels spoliera mycket av upptäckarglädjen för blivande förstagångsläsare.
Istället ska jag försöka förmedla ett helhetsintryck. Många har försökt att beskriva utopier genom åren, men Le Guin målar upp konturerna av samhället genom att peka på dess begränsningar och har dessutom funderat över vilka de sociala och geografiska förutsättningarna för ett sådant samhälle skulle vara. Detta ger Anarres trovärdighet, samtidigt som det inbjuder läsaren att hitta luckor i hennes resonemang. På mig fungerade det mycket bra – under en lång tid efter att ha läst boken för första gången kunde jag knappt knyta skorna utan att fundera över om skosnören skulle fungera på Anarres och i sådana fall hur. Poängen med romanen är alltså inte att den gör dig till anarkist[2], utan att den kan få dig att inse att ett annat sätt att leva är möjligt. För en nutida människa är det uppenbart att Romarriket, det feodala Japan eller det viktorianska England representarade sätt att leva som inte kunde vara för evigt. En av science fictions främsta styrkor är att genren kan få oss att betrakta vår egen livsstil på samma sätt. Som Shevek skulle ha sagt handlar befrielse inte bara om att riva fysiska murar utan kanske allra mest om att riva murarna i människors huvuden. Jag kan inte komma på någon roman som gör detta bättre än The Dispossessed.
[1] I mitt huvud.
[2] Dock är det fullt möjligt att du blir det, åtminstone om du är i en mottaglig ålder. Se The Child That Books Built av Francis Spufford (på svenska som Hur jag läste böcker och lärde mig leva) för en skildring av en sådan omvändelse.
Olov Livendahl är en science fiction-fan bosatt i Östersund. Han är en av skribenterna bakom bloggen Drömmarnas berg.
